Promenad

Hon håller mig under armen, ibland rycker hon till. Jag har aldrig varit bra på att gå armkrok. När tankarna svävar iväg slappnar jag av i armen och den blir inget bra stöd. Hösten har kommit och sköljt bort det sista av sommaren.
Vi går Fjällgatan från Ersta ner mot Slussen. Jag älskar den här platsen, utsikten mot Gröna Lund, på andra sidan Saltsjön. Det finns ett vemod där. Ett stängt tivoli, en uteservering som plockat in dynorna och ett kvarglömt rosévinsglas som sakta fylls upp med regnvatten.
”Vi blir äldre”, säger hon.
”Fast mest du”, svarar jag.

Lila är hösten färg det har jag läst i ett glansigt magasin. Vi väntar på att trafikljuset ska slå om till grönt. Jag vill hålla kvar i sommaren men regn sipprar in under kragen på min jacka. Det blåser och vinden sliter tag i hennes rock. Hon drar den närmare kroppen.
”Kommer du?” Frågar hon.

Jag sitter med ryggen mot färdriktningen. Det är obehagligt att inte veta vad som händer där bakom. Påminner mig att ett foto av kungen aldrig får hänga på en yttervägg, han måste alltid ha ryggen fri. Hon ler nu. Jag tycker om när hon gör det, det blir en liten skåra precis bredvid munnen. Hon slår på min keps och säger att jag är sådär disträ igen, såsom jag blir.
På sätet mittemot oss sitter en kille som liknar Jesper Börjesson och ett lesbiskt par. Hon lägger huvudet på min axel
"det är som om du är någon annanstans" säger hon.
"Är det där Jesper Börjesson från nyhetsmorgon?" frågar jag.

Klockan har knappt slagit kväll och nattklubbarna runt Stureplan har inte ens öppnat. Men vi behöver inte Avicii eller Jack Daniels/Cola. Vi har Kristian Luuk och Fredrik Lindström, vi har dressinen mot första klass, choklad och saltlakrits. Om jag kunde frysa tiden skulle jag gjort det nu.
Vi somnar i soffan. Försiktigt väcker jag henne. Hon vill inte vakna. Rösten är lågt gnyende. Hon viskar något i stil med ”varför”. Jag får hjälpa henne upp ur soffan och stödja henne bort till sängen bakom vikväggen i vardagsrummet. Hon ramlar ner i sängen, breder ut sig som en sjöstjärna, innan hon försvinner in bakom täcket. Jag stannar uppe en stund. Bläddrar bland tv-kanalerna. Fastnar i Rockey 2.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar