Jag tänker inte längre på dig. Men när jag gör det fylls jag av värme. Det är så jag vet att vi är klara med varandra. Vi har vår tid tillsammans som jag kan minnas med rosa kanter.
Och jag står där regnet bryts, precis mittemellan och går över på den torra sidan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar